Att sitta i tingsrätten och berätta sin historia samtidigt som din plågoande sitter mittemot och stirrar på dig med iskalla ögon.
För en vecka sen satt vi i tingsrätten för att komma överens om hur ett umgänge skulle se ut. Jag yrkade på att han skulle visa nykterhet och drogfrihet under en längre period innan umgänget fick fortsätta. Efter att inte haft någon kontakt med sonen på ett år så fick han vid fyra tillfällen träffa sonen med övervakning. Det gick bra enligt personalen som övervakade umgänget och både pappa och sonen var nöjda. Men efter varje umgänge reagerade sonen starkt både hemma hos mig och på förskolan. Han berättade för mig att pappa hade sagt till honom att han har en stor kniv hemma som han ska hugga i mammas mage så att mamma dör. Då ska sonen få bo hos pappa och få massa nya leksaker och tv-spel. Efter det har han sagt att han inte vill prata om pappa för att pappa säger massa läskiga saker. Förskolan har även skickat intyg och anteckningar där de redogör för ett förändrat beteende hos sonen. Han har fått ett mer aggressivt beteende mot både vuxna och barn och har tagit stryptag på en docka och skrikit -"Jag ska mörda dig din jävla unge!". Han får utbrott och som slutar i gråtattacker där han sitter och kramas och aldrig tycks vilja släppa taget. När jag har tagit upp detta med familjerätten så säger de att det är flera barn där och träffar sina pappor så det är omöjligt att ha koll hela tiden. Sonen har även fått mängder av presenter vid varje umgängestillfälle. Mutor tycker jag... Han har blivit väldigt förvirrad av detta och säger saker som att "pappa var dum förut och skrek och bråkade men nu är han snäll för han ger mig en sparkcykel/dinosaurie/bil".
Sonen har självklart fått gå i samtalsterapi (lekterapi) efter att vi bröt all kontakt med pappan. Han minns tyvärr fortfarande många händelser trots att han var så liten. Han kan säga saker som att- "Kommer du ihåg mamma när vi sprang här och pappa jagade oss, då var vi jätterädda och pappa var arg". Antagligen kommer dessa tidiga minnen suddas bort så småningom så länge fler traumatiska händelser inte inträffar. Dessvärre har hans pappa nu precis kommit hem till oss och slagit på dörren och gormat i brevlådan. Det har såklart skrämt upp sonen ytterligare.
Jag arbetar själv med barn i nära kontakt med socialtjänsten. För mig är det förvånansvärt att man inte fångar upp dessa starka signaler som så tydligt visar att något är fel. Det här är ett barn som sedan födseln har bevittnat psykisk och fysisk misshandel. Ständigt fått höra hot som " Jag ska slå dina tänder om du jiddrar med mig". "Jävla snorunge, du ska inte tro att du är någonting". Fått en kökshanduk kastad i ansiktet som bebis när han var ledsen. För enligt hans pappa så fick inte ett barn vara ledsen om det inte berodde på hunger eller att barnet blivit slaget. Då bråkade barnet bara för att "jiddra" med honom. En gång stannade en kvinna till vid min son och hans pappa och vägrade gå därifrån innan han lugnat ner sig för hon var så rädd att han skulle ge sig på sonen fysiskt.
Varför tar inte tingsrätten och familjerätten detta på allvar! Pappan är dömd för misshandel mot mig efter separationen. Han har haft tre, TRE kontaktförbud utfärdat mot mig. Han har även så sent som för ett halvår sen blivit dömd för överträdelse av kontaktförbud mot mig. Han har över 20 punkter i sitt belastningsregister där flera är relaterade till ett drog och alkoholmissbruk. Socialtjänsten har fått in papper från kriminalvården efter att han blivit dömd till behandling istället för fängelse efter misshandeln av mig. Av runt 70 besök dök han bara upp på ett tiotal där han på alla prover visat positivt på kokain, marijuana och ett högt och regelbundet alkoholmissbruk. Då han misskötte behandlingen trots flera varningar så gick det över till en månads fängelse.
Trots allt detta..
Men vet ni vad??? Tingsrätten vill inte att man tittar bakåt!!! Hur galet är inte det. Mitt ombud fick en varning av ordförande när han tog upp missbruket. Vet ni varför? Jo för att under ett års tid så har pappan lämnat tre provsvar från Capio Maria som då ska styrka att han har börjat ett nytt liv. TRE helt oregelbundet tagna tester under ett års tid som endast visar att han under några enstaka korta perioder har skärpt till sig och inte brukat marijuana och kokain. Inte något om alkoholen. Han går tydligen även i terapi för sin trassliga barndom. Men terapin verkar ju inte fungera så bra för jag får fortfarande kränkande och hotfulla mail, mina föräldrar trakasseras med samtal till deras mobiltelefoner och hemtelefon. Han ringer mig på jobbet och skickar olämpliga meddelanden till mitt arbetslags jobbmobil. Riktigt pinsamt då jag har blivit tvungen att meddela min chef om vad som pågår.
Trots att allt detta är skickat till tingsrätten så vill inte ordförande titta på detta för det hände ju inte nu. Det var ju förut och vi ska blicka framåt! Och pappan försöker ju ändra sitt liv.... Genom hela förhandlingen i tingsrätten sitter pappan och stirrar på mig och hånskrattar. Kommenterar mig när jag pratar. Säger att jag har en snygg haka och hånler när jag tittar ner på mina papper (hävdar tydligen att jag får dubbelhaka då). När vi står utanför salen och väntar på att bli insläppta så står han bredvid och pratar högt i sin mobiltelefon. Han säger saker som att "han ska köra över/krossa mig" Han säger till sin advokat att "Nu ska vi in och möta djävulen". Han ringer sedan upp någon annan och pratar högt och tydligt om någon som han tydligen ligger med, jag lyssnade faktiskt inte så noga.
Det är så patetiskt att en vuxen man som närmar sig 40 år beter sig på det viset. Det var bara pinsamt. Till det vill jag tillägga att endast för ett par månader sedan så fick jag ett mail som kunde tolkas som en kärleksförklaring där det stod om hur vacker jag är och hur han inte kan träffa någon annan när han fortfarande känner så starkt för mig o.s.v. Det har även kommit blommor till min arbetsplats. Detta känns bara skrämande och sjukt efter allt han har utsatt oss för.
Men som sagt tingsrätten anser att man ska blicka framåt och jag kan köpa att våra konflikter inte ska påverka hans relation till barnen. Men det här är en konflikt som han bedriver ensam. Jag svarar såklart aldrig på några av hans mail eller andra försök till kontakt. Han har blivit skickligare och uttalar endast dolda hot numera som inte går att styrka så polisanmälningar om ofredande och ansökningar om kontaktförbud läggs ner då ord står mot ord.
Det ordförande gjorde när han betedde sig på det här sättet var att hon började skrika på oss båda och sa att vi inte var ansvarsfulla föräldrar då vi inte kunde komma överens utan att vi kommer till henne med våra barnsliga konflikter. Då har jag suttit tyst under förhandlingen och bara tagit allt men visst hon ska vara opartisk. Men snälla nån hon är väl ändå inte blind!
På onsdag får vi ett beslut men jag har inte så mycket hopp. Det kändes som att ordförande såg till pappans rätt istället för att se till sonens behov. Eller så är det så här Sveriges rättsystem fungerar och hon bara gör sitt jobb. Vad tycker ni? Hur långt ska det få gå hur mycket bevis måste man komma med? Ska en sådan här person kunna få gemensam vårdad och hur skulle det då påverka barnet?