slutaaldrigkampa.blogg.se

Den här bloggen kommer att handla en hel del om hur jag tar mig igenom en mycket påfrestande vårdnadstvist, men även om min kamp för att återfå lyckan och självkänslan efter ett destruktivt förhållande präglat av psykisk och fysisk misshandel.

Inget beslut idag heller men lika glad är jag för det....

Allmänt Permalink1
 

 

 

Torsdag 25 februari

 Igår kväll fick jag besked om att beslutet skjuts upp till 2 mars kl. 11.00. Ordförande beklagar detta men hänvisar till sin sjukfrånvaro. Tror nog att det kan vara bra att hon får lite extra tid på sig att titta igenom allt material istället för att fatta ett hastigt beslut efter bara ett dygn.

 

Det börjar bli vår och himlen har varit blå hela dagen! Ljuset gör mig så glad trots att jag har en hel del orosmoln över mig. Jag blir sugen på att sticka iväg på en riktigt lång löptur nu när det spritter såhär i kroppen av glädje. Visst är det fantastiskt att man kan känna sig lycklig bara sådär utan att det har hänt något speciellt? Bara av att vända mina tankar till att fokusera på hur välsignad jag faktiskt är. Visst, jag har problem, ganska så stora problem att ta itu med men förutom den detaljen så har jag ett fantastiskt liv och så mycket att vara tacksam för.

 

- Jag har ett jobb som ger mig så mycket tillbaka och där har jag dessutom de bästa kollegorna. Vi jobbar stenhårt men vi har så mycket kul på jobbet. Jag har även precis fått en löneförhöjning som jag är otroligt glad och tacksam över. Det är bara pengar men några tusen extra i fickan gör faktiskt livet lite lättare.

 

- Jag har en stor, fin, nyrenoverad lägenhet som jag har inrett helt själv. Efter att vi hade separerat så ville mitt ex ha i princip allt, till och med alla växter vi hade hemma. Jag får nog skylla mig själv lite där för jag var den som ensam betalade alla fasta räkningar som hyra, el, försäkringar, förskoleavgift m.m. Han köpte prylar och alla dessa prylar fick han då såklart ta med sig. Resten i hemmet sålde jag på blocket eller slängde ner i sopvagnen som vi har stående på baksidan av huset. Nu är det MITT hem och jag älskar det och njuter så av att vara hemma. Innan separationen så hade jag ont i magen varje gång jag skulle åka hem och stack hemifrån med sonen fort som attan innan monstret vaknade, för med det morgonhumöret fick man verkligen akta sig. Nu vaknar vi alla glada och harmoniska här hemma. Steker pannkakor till frukost på helgmornarna utan att behöva stressa iväg i ren panik. Har man inte levt som vi har gjort så kan man nog aldrig riktigt förstå hur mycket jag njuter av lugnet här hemma. Bara att sitta i mitt fina kök och dricka en kopp the och läsa en bok i lugn och ro gör mig så lycklig.

 

-  Jag har en familj och vänner som bryr sig om mig och vill mitt bästa på RIKTIGT. Alla har inte den turen. Man ska inte ta sina vänner för givet. Jag har tyvärr inte alltid vårdat mina vänskapsrelationer under de senaste åren. Jag har skämts så mycket över min situation så jag har helt enkelt hållit dem borta. Inte heller har jag haft energi till att umgås och vara mitt vanliga glada lite småtokiga jag. Så jag har isolerat mig och mina problem för jag har inte velat vara den där deprimerade vännen som bara ältar och klagar utan att göra något åt situationen. Men som jag har sagt tidigare, de vänner som funnits kvar här och de vänner som har kommit tillbaka nu värderar jag högt. Alla har inte heller en stöttande familj som jag har. Min familj har alltid funnits där och tagit emot mig när jag faller även om de inte alltid har förstått. Dörren hem till mina föräldrar står alltid öppen och har jag behövt hjälp ekonomiskt när det har varit svårt så har vi aldrig behövt sitta hungriga. För jag har ett kontaktnät av familj och vänner som alltid ställer upp och det ger mig och barnen trygghet.

 

- Jag har en ordnad ekonomi. Det har aldrig varit några problem med kronofogden men att leva med en man som missbrukar alkohol, droger och dessutom är spelmissbrukare är otroligt påfrestande för ekonomin. Han spenderade sin lön på en vecka och sedan skulle han lura/hota till sig pengar av mig.  En gång slet han ner mig i håret och kallade mig för (min nationalitet)+ hora och andra mindre trevliga saker för att jag skulle plocka ut mitt sparkonto och ge till honom. Argumentet var att hans nära vän inte kunde betala sin hyra och att vi skulle låna honom pengar. Jag ringde såklart till den här "vännen" för att kontrollera det och som så mycket annat var det bara skitsnack. Krediter skulle tas på mitt namn då han var svartlistad hos kronofogden och han försökte även manipulera mig till att stå med mitt namn på ett företag som han skulle starta. Jag vägrade och han lyckades till slut på annat sätt starta det företaget som sedan stängdes ner av skatteverket på grund av att deklarationen inte kom in och slutligen fick en skatteskuld på 90.000 som även det skickades iväg till kronofogden. Jag fick på mig några krediter men de har jag nästan betalat bort nu och jag har ordnat det så att jag snart kan lägga undan en större summa varje månad. Jag kunde ha suttit här med 90.000 kr hos kronofogden istället och jag är så tacksam över att själv kunna bestämma över MIN lön. Ingen ska någonsin igen få pressa mig på mina pengar. Jag har jobbat hårt för min lön och jag vill själv bestämma över hur den ska användas. 

 

Det finns såklart mycket mer saker i mitt liv att vara tacksam över som mina barn t.ex. men det är väl en självklarhet. De är dem jag kämpar för varje dag. Jag kämpar framförallt hårt för att läka och ta hand om mig själv för barnens skull. En lycklig mamma har så mycket mer att ge...

 

 
 
 
 
#1 - - Smilla:

Det är så m yrket du skriver om som förmodligen berör många starka , intelligenta och bra kvinnor. Vi har varit där. Med inte kanske med direkta överförbara situationer. Handlingarna är detsamma. Jag har själv smetat rädd när mitt x hotat med att kontakta skolan och meddelat att jag är en oduglig förälder. Nu, i efterhand, kan jag i själva verket se att det är en rädd, svag och förmodligen inte en man som jag skulle behövt att vara rädd för. Vilka är dina svaga punkter som han vet om? Gör tvärtemot. Bli en helt annan kvinna än den han känner. DÅ blir även han svarslös. Erbjud honom delad vårdnad, för du har annat i livet. Du har träffat en ny man ( behöver inte vara sant)Då kunde plötsligt inte mitt x ta det ansvar som det innebär. Om det bara är för att skada dig och inte ett sant intresse, det vet du bara själv. Det är bättre att lida en kort stund än att ha ett rent helvete länge, och då menar jag länge. Ignorera är bara en överlevnadsstrategi. Funkar en tid.
Kramar

Till top